Frimureriet, dess hemliga tecken

Årtusenden hafva skridit fram öfver menniskoslägtet, årtusenden skola följa, men menniskoanden har alltid förblifvit sig lik, skall alltid förblifva sig lik. I den aflägsnaste forntids dunkla djup, hvilken ännu i dag, i ett språk, mera öfvertygande än gamle skriftställares alla framställningar, talar till oss om sin förgångna tillvaro genom väldiga häpnadsväckande monumenter och mot himlen sträfvande jättebyggnader - i denna forntids dunkla djup ligger den tråd tvinnad, som ännu i vår tid drager sig igenom frimureriets hemligheter och symboler. Indien och Egypten, pyramidernas land, hvarest jordens äldsta kulturfolk lefde, äro de upphöjdaste och djupaste sanningars fädernesland, äro mysteriernas vagga. Och om vi äfven ej förmå påstå något bestämdt, rörande de mystiska samfundens ursprungliga uppkomst, så veta vi dock att de grundats till intet annat ändamål och hade ingen annan afsigt, än den symboliska dyrkan af ett högsta väsende, af en Gud, alltets skapare. Redan tidigt måste det blifva klart för presterna, att den för folket predikade religionen, att polyteismen ej kunde vara någon sann och ren lära, att de på himlen i stjernbildernas gestalt tillbedda gudomligheterna, så djupt deras kultus än hade slagit rot hos folket och så herrliga och praktfulla dennas ceremonier än måtte vara, ej kunde ha varit annat än menniskor, sådana som de sjelfva.